Vi har bytt hus några gånger och ganska ofta hamnat i Frankrike. Ett par gånger i Bretagne. Det verkar som att bretagnarna är mer intresserade än andra att komma till svenska västkusten. Kanske för att klimatet är ganska lika men naturen så olika. Man vet ju egentligen aldrig vad man kommer till, bilder och texter säger en del men inte allt. I år har vi gjort ett klipp tycker jag, ett hus som ligger vid stranden av Biscayabukten. 25 meter till vattnet. Men vattnet är kallt och lockar inte till bad. Men det finns så mycket annat som lockar. Maten till exempel. Det är kul att handla mat i Le Clerc, speciellt osthyllan som är hur lång som helst. Idag blev det kolgrillad entrecote, ugnstekt potatis och bernaisesås. Och en Chateau Croucuette från 2004. Så här ska man ha det när man har det som sämst.
Extra kul att våra fransmän tycks gilla Tjörn lika mycket.
